Om mor- och farföräldrar och stamceller
Som barnmorska har jag i många år samlat in blod från navelsträngen, så att stamceller kan utvinnas för eventuell senare användning. Jag har faktiskt varit med från allra första början, i början av nittiotalet, när det för första gången blev möjligt att samla in stamceller i Danmark. Jag vet hur viktigt det är för familjerna att få stamceller insamlade och därför har jag också avstått från många av mina egna födelsedagar, julaftnar och stora familjefester för att rycka ut till de förlossningar där stamceller skulle samlas in.
Jag tror att stamcellsforskningen utvecklas snabbt och att stamceller kommer att användas för att bekämpa många fler sjukdomar än vad vi redan gör och kan föreställa oss.
Jag följer med spänning forskningen inom stamceller. Mitt barnbarn kan, med framtidens vård till hjälp, räkna med att leva i över 100 år. Och jag tror att stamcellsbehandlingar kommer att bli framtidens medicin och därför är ett stamcellsdepå förmodligen den bästa present jag kan ge.
Av den anledningen har jag också valt att ge just ett stamcellssparande, som en gåva från mig, till mitt barnbarn Lasse och hans familj, min son och svärdotter.
Stamcellerna kan bara samlas in en gång – direkt efter födseln – så du kan inte bestämma dig när barnet är fött, såvida det inte sker inom en mycket kort tid – på några timmar.
Vi har alla stamceller – men de stamceller som jag har, till exempel, har utsatts för allt som min kropp har utsatts för under lång tid. Nyfödda stamceller är nästan så nya som de kan vara och kan bli nästan vad som helst i kroppen. De är kroppens reservdelar, skulle man kunna säga.
Jag ser det som en fantastisk försäkring som sparas om olyckan är framme, och som kan behandla eller till och med bota den som är sjuk. En försäkring som är riktigt bra att ha, men som jag hoppas att vi aldrig kommer att behöva.
