Kids & Family, publicerad 2020
"Vi ser det som en familjeförsäkring som även kan användas av syskon och föräldrar, och inte bara av det enskilda barnet."
Forskning pågår i takt med att vi möter framtiden och Sverige ligger i framkant i forskningen om stamceller. Allt fler väljer att spara dessa vid förlossningen för att säkra upp framtiden. Vi har träffat Anja och Erik för att höra hur deras process såg ut.
Anja och Erik är båda två intresserade av forskning och hade innan graviditeten hört talas om Cellaviva.
– ”Forskningen som pågår är intressant, jag har själv historik av cancer i familjen och såg sparandet av stamceller som en livförsäkring som kan rädda och bota sjukdomar eller till hjälp vid olyckor. Till exempel att skapa hud för att täcka brännskador i framtiden. Det forskas mycket inom området av vad stamceller kan bidra till när det gäller diabetes, hjärnskador och autism”, säger Anja.
Innan graviditeten pratade de mycket om stamceller och båda fann det intressant.
– ”Vi tog kontakt med Cellaviva som var mycket tillmötesgående. Deras barnmorskor svarade på alla våra frågor och det kändes tryggt”, säger Erik.
– ”Helst av allt önskar man kunna skriva på ett kontrakt med existensen om att inget hemskt får hända ens barn. Tyvärr ser inte verkligheten ut så och vi lever i en tid där livsfaktorer och miljö påverkar livet”, lägger Anja till.
Anjas mamma dog i cancer och sjukdomen finns i släkten. Att spara stamceller såg de som en framtida försäkring för hela familjen.
– ”Vi ser det som en familjeförsäkring som även kan användas av syskon och föräldrar, och inte bara av det enskilda barnet.”
Processen för insamlandet av stamceller var enkel. Paret fick hem all information och vad som behövdes för insamlandet i en låda. Paret hade med sig ”Cellaviva-boxen” till BB och informerade personalen om det. I Cellaviva-tjänsten kan en barnmorska bokas in för att samla in stamcellerna. Vid förlossningen var det viktigt för paret att få det första ögonblicket med barnet.
– ”Vi funderade innan om beslutet att spara stamcellerna skulle påverka vår första stund med bebisen. Om det skulle bli mer fokus på det praktiska än vår första kontakt.”
Anja beskriver att de inte ens märkte av processen under insamlandet. De fick upp nyfödda Alice på bröstet och det blev en sen avnavling, det var ingen stress kring insamlandet. Processen var inget som hindrade anknytningen vid förlossningen.
– ”Vi fick verkligen den där första lugna stunden med vår dotter och jag minns det som så fin.”
Paret valde att spara både blod från navelsträngen och navelsträngsvävnad, det vill säga båda mesenkymala och hematopoetiska stamceller.
– ”Vi hoppas såklart att vi aldrig ska behöva använda de insamlade stamcellerna. Men om någon i familjen blir sjuk så kan de komma till nytta och det känns bra”, säger Anja.
Hur har andra reagerat på ert beslut att spara stamceller?
– ”Många känner inte till stamceller och att det går att spara. När vi delar vår historia reagerar de flesta positivt. Det är många som inte vet om att man kan spara själv och att det är ett aktivt beslut som måste tas innan förlossningen.”
Framtiden får visa vad forskningen har att ge, och vad vi kan komma att använda oss av stamceller framöver.
-”För 40 år sedan gjordes IVF som i sig är en sorts stamcellstransplantation för första gången i Sverige, idag är det ansett som ganska standard. Tänk vad vi kommer att kunna göra om 40 år”, avslutar Anja.
Läs gärna artikeln i sin helhet här, sida 22-23: Kids & Family
