fbpx

Högdosbehandling med kemoterapi följt av stamcellstransplantation är idag standardbehandling av multipelt myelom

Cellterapi

Stamceller och multipelt myelom

Medicinska behandlingar med vävnader och celler ökar tack vara stora framsteg inom bioteknik. Idag finns det över 80 sjukdomar och tillstånd som behandlas med stamceller från navelsträngsblod, däribland multipelt myelom

Myelom, även känt som multipelt myelom är en cancersjukdom i benmärgen1. Den utgår från en typ av vita blodkroppar som kallas plasmaceller. Plasmaceller är en typ av vita blodkroppar och finns, framförallt i benmärgen. De är specialiserade på att tillverka antikroppar mot bland annat virus och bakterier2. Vid myelom sker en tumöromvandling av en eller flera plasmaceller och de börjar sedan dela sig okontrollerat i benmärgen1. När myelomcellerna förökar sig tränger de undan de andra blodcellerna så att de blir brist på dem. Detta göra att patienten lättare får infektioner, blir trött och andfådd. Myelomcellerna skickar också ut ämnen som skadar skelettet3

I Sverige drabbas ungefär 700 personer myelom, varje år.

Orsaken är okänd. Myelom är en kronisk sjukdom, men de flesta som drabbas blir bättre med behandling och kan leva ett gott liv. Nuvarande behandlingsmetoder inkludera stamcellstransplantation samt olika kombinationer av kemoterapi och immunterapi4. Flera nya behandlingar är under utveckling i kliniska studier och kommer i framtiden att bli viktiga. Den första cellbaserade genterapin för behandling av multipel myelom patienter (som testat andra behandlingar men där ingen har gett god effekt), är godkänd av EU:s läkemedelsmyndighet, EMA (European Medicines Agency). Godkännandet baseras på studieresultat som visar en god och långvarig behandlingseffekt hos majoriteten av patienterna i studien5,6. Det är en CAR-T terapi som fungerar på så sätt att patientens egna T-celler, en typ av vita blodkroppar, modifieras genetiskt så att de inkluderar en ny gen som hjälper kroppen att rikta in sig på och döda myelomcellerna. 

För patienter yngre än 65 år är högdosbehandling med kemoterapi följt av stamcellstransplantation idag standardbehandling av multipelt myelom4.

Hematopoetiska stamceller finns i benmärgen. De kan producera alla typer av blodkroppar, inklusive vita blodkroppar, röda blodkroppar och blodplättar7. Vid behandling av multipelt myelom kan hematopoetiska stamceller från patienten själv (autologa stamceller) eller från en annan person (allogena stamceller) användas. Det finns flera källor till stamceller såsom benmärg, perifert blod och navelsträngsblod. Patienten med multipelt myelom får först hög dos kemoterapi för att döda cancercellerna. Sedan infunderas de friska stamcellerna i blodet. Proceduren liknar den vid blodtransfusion. De transplanterade stamcellerna tar sig därefter till benmärgen, där de växer och utvecklas till nya mogna blodkroppar, inklusive röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. På så sätt kan en framgångsrik transplantation ge patienten frisk benmärg. 

Den allvarligaste biverkningen från allogen stamcellstransplantation är transplantat kontra värd-reaktion (s.k. Graft-versus-Host sjukdom, GvHD).

Detta inträffar när de nya immuncellerna, från givaren ser patientens vävnader som främmande och attackerar dem. GvHD är mindre vanlig och mindre allvarlig hos patienter efter en transplantation med navelsträngsblod jämfört med en transplantation med perifera blodstamceller eller stamceller från benmärg8. Stamceller från navelsträngsblod är också mer immunologiskt omogna än stamceller från benmärg eller perifert blod. Detta gör att de högre grad av olikhet i vävnadstyp mellan donator och mottagare kan tolereras än för benmärgsgivare.9

De är därför speciellt ett alternativ för patienter med olika vävnadstyper.

Referenser

  1. Joshua, D. E., Bryant, C., Dix, C., Gibson, J. & Ho, J. Biology and therapy of multiple myeloma. Med J Aust 210, 375-380, doi:10.5694/mja2.50129 (2019).
  2. Nutt, S. L., Hodgkin, P. D., Tarlinton, D. M. & Corcoran, L. M. The generation of antibody-secreting plasma cells. Nat Rev Immunol 15, 160-171, doi:10.1038/nri3795 (2015).
  3. Palumbo, A. & Anderson, K. Multiple myeloma. N Engl J Med 364, 1046-1060, doi:10.1056/NEJMra1011442 (2011).
  4. Offidani, M. et al. Stem Cell Transplantation in Multiple Myeloma. Curr Cancer Drug Targets 17, 769-781, doi:10.2174/1568009616666160920090236 (2017).
  5. Anderson, L. D., Jr. Idecabtagene vicleucel (ide-cel) CAR T-cell therapy for relapsed and refractory multiple myeloma. Future Oncol 18, 277-289, doi:10.2217/fon-2021-1090 (2022).
  6. Raje, N. et al. Anti-BCMA CAR T-Cell Therapy bb2121 in Relapsed or Refractory Multiple Myeloma. N Engl J Med 380, 1726-1737, doi:10.1056/NEJMoa1817226 (2019).
  7. Bujko, K., Kucia, M., Ratajczak, J. & Ratajczak, M. Z. Hematopoietic Stem and Progenitor Cells (HSPCs). Adv Exp Med Biol 1201, 49-77, doi:10.1007/978-3-030-31206-0_3 (2019).
  8. Gutman, J. A. et al. Chronic graft versus host disease burden and late transplant complications are lower following adult double cord blood versus matched unrelated donor peripheral blood transplantation. Bone Marrow Transplant 51, 1588-1593, doi:10.1038/bmt.2016.186 (2016).
  9. Goldstein, G., Toren, A. & Nagler, A. Transplantation and other uses of human umbilical cord blood and stem cells. Curr Pharm Des 13, 1363-1373, doi:10.2174/138161207780618759 (2007).

Related posts