fbpx

Cancer och Alzheimers sjukdom, två sidor av samma mynt

På liv och död

Balansen mellan cellförnyelse och celldöd är reglerad till perfektion

Alla dina 37 biljoner celler i kroppen kommer från en enda, den första stamcellen – det befruktade ägget. Den delar sig om och om igen, och det fortsätter genom hela ditt liv.

 

På samma sätt som det skapas nya celler, dör det varje sekund ungefär 1 miljon celler. På 24 timmar blir det ungefär 1,2 kilo celler som dör i din kropp. Det kan låta oroväckande men det är faktiskt en förutsättning för livet. Gamla och trasiga celler, eller delar av celler som gått sönder eller inte blev rätt från början – måste bort. Cellförnyelse och celldöd är som ett kretslopp av cellulära byggstenar. Om balansen rubbas i den naturliga celldöden i våra kroppar orsakar det, helt eller delvis, över 50 olika sjukdomar som cancer, Alzheimers sjukdom och reumatism.

 

Precis som ett stopp i pantmaskinen vid ICA kan problem uppstå när det blir något fel på återvinningsprocessen. Som till exempel vid cancer då cellerna vägrar att dö och växer till en tumör. Eller när det motsatta sker, när hjärnceller dör trots att det inte är meningen att de ska dö, vid sjukdomar som Alzheimers eller Parkinsons sjukdom.

”Cancer och Alzheimers sjukdom är som två sidor av samma mynt”, säger Maria Ankarcrona, forskare vid Karolinska Institutets Alzheimercentrum i Huddinge. ”Mekanismerna är väldigt lika, men tvärtom. Vid cancer dör det för få celler och i hjärnan [vid Alzheimer] dör celler som egentligen inte skulle ha dött.”

 

Att det finns ett samband mellan sjukdomarna kan man tydligt se i nya studier som visar att canceröverlevare har en lägre risk att drabbas av Alzheimers och på motsvarade sätt får personer med Alzheimers sjukdom inte lika ofta cancer.

 

Idag pågår det många studier där forskare försöker hitta behandling för en mängd sjukdomar med hjälp av stamceller, varav Alzheimers och cancer givetvis är två av dem.

 

Texten är baserad på Fredrik Hedlunds artikel, publicerad i tidskriften Medicinsk Vetenskap nummer 2, 2014