en sv

Därför borde du överväga att spara stamceller från navelsträngsblod


Cellaviva Sverige - March 28, 2020 - 0 comments

Om stamceller från navelsträngsblod

Hematopoetiska stamceller, HSC

Blodet som finns kvar i navelsträngen och moderkakan efter förlossningen, kallas “navelsträngsblod”. Efter att navelsträngen klippts av så innehåller den överblivna delen stamceller, samma kraftfulla stamceller som hjälper din bebis att utveckla organ, blod, vävnad och ett immunförsvar.

När ditt barn är fött, vaginalt eller med kejsarsnitt, klampas navelsträngen och klipps av – antingen av din partner eller av barnmorskan. Efter det finns det fortfarande ett överskott av blod i navelsträngen och moderkakan. Det överblivna navelsträngsblodet kan samlas in och sparas, oftast även efter sen avnavling.

 

Varför ska man spara navelsträngsblod?

Hematopoetiska stamceller är ursprunget till alla blodceller i kroppen. De första transplantationerna utfördes på 1960-talet och den största källan till HSC är benmärg och navelsträngsblod. Omkring 50 000 patienter får varje år en stamcellstransplantation, behandlingar för en mängd dödliga sjukdomar, inklusive leukemi, lymfom, metaboliska sjukdomar och immunsjukdomar.

Varje del av människan innehåller stamceller, men de flesta delar är inte en tillräckligt rik källa för att kunna spara stamcellerna och använda dem för terapeutiska tillämpningar. I jämförelse med stamceller från benmärg är stamceller i navelsträngsblodet mer omogna och har en större anpassningsförmåga. Det innebär att navelsträngsblod är mindre benäget att orsaka komplikationer vid transplantation på grund av sin omogenhet och flexibilitet när de används i behandlingar. Navelsträngsblodets omogenhet innebär att de tar lite längre tid på sig att integreras i en patients kropp. Omogenheten har en stor fördel i att cellerna är mer anpassningsbara till vävnadstyp och det är lättare att matcha transplantationspatienter med navelsträngsblod än med andra stamceller. Vävnadsmatchning behöver inte vara lika väl överensstämmande som för benmärg. Detta gör navelsträngsblod till en värdefull resurs för etniska minoriteter, som har svårare att hitta matchande stamceller i register så som Tobiasregistret.

 

Kroppen stöter bort det den inte känner igen

Om en behandling är mer fördelaktig med kroppens egna stamceller eller från en donator beror på sjukdomen som behandlas. Det finns ingen risk att en kropp avvisar sina egna stamceller eller reagerar mot dem, inte heller det omvända – så kallat Graft-versus-Host disease (GvHD) eller Transplantat-mot-värdsjukdom. För experimentell behandling inom regenerativ medicin så är patientens egna celler idealiska. Hematopoetiska stamceller som finns i navelsträngsblod används för att förstärka och ersätta cellerna i blodet och immunsystemet.

Den vanligaste användningen av stamceller sparade för privat bruk, i biobanker som Cellaviva, är syskondonation för behandling av leukemi. En sjukdom där kemoterapi ofta används för att döda de cancerösa blodkropparna, men det tar också hårt på kroppens normala blodbildande celler. En stamcellstransplantation förser kroppen med de blodbildande cellerna som behövs för att återställa och effektivt ersätta de gamla cellerna med nya, friska celler. Vid en transplantation av patientens egna stamceller, behåller man det egna immunsystemet. Patienter som har tillgång till sina egna stamceller, kan behandlas med en mycket högre dos av cytostatika. Upp till 10 gånger högre, än en vanlig behandling. Med hjälp av stamcellerna som återinförs kan kroppens egna stamceller återhämta sig, vilket den annars inte kan.

 

Donerade stamceller angriper cancerceller

Det finns många sjukdomar som med fördel behandlas med stamceller från någon annan, exempelvis vid leukemi och andra former av blodcancer. Till skillnad från exemplet ovan, där man använder cellerna för att återhämta sig efter en cytostatikabehandling. Är syftet med donerade stamceller att de transplanterade cellerna ska angripa cancercellerna och den effekten ökar om immunceller och cancerceller kommer från olika individer. Det finns också risk att man transplanterar tillbaka sjukdomen till patienten om hen får tillbaka sina egna stamceller. En familjemedlem med matchande HLA kommer alltid att vara det bästa valet för donation. Navelsträngsstamcellerna kommer alltid att vara en perfekt match till barnet de tillhör, och har stor chans att vara en match för syskon och familjemedlemmar. Ett familjebesparande av stamceller är därför en trygghet för hela din familj och inte bara för barnet som stamcellerna hör till.

Utöver dagens evidensbaserade behandlingar med navelsträngsblod utvärderas en mängd experimentella behandlingar i otaliga kliniska prövningar, bland annat för stroke, autism, hjärtsjukdom, diabetes, MS, CP, Alzheimers och många fler.